Fredagskvällen spenderas i mitt rum vid skrivbordet bland alla dessa fan-ta-stiska läxor.


Tror du vi kan ropa efter nån av förstånd? Som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar?


Vi tar oss upp en vacker dag, du och jag.

Jag måste skriva om mitt slut. Du läser mig som en öppen bok, men ju mer du läser desto mindre vill du veta. Lämnar Sverige vid Vinga. Ingen tid för ceremonier. Bandet spelar vår låt och det låter bedrövligt kasst. Jag orkar inte fly längre. Stod med ryggen mot väggen när jag träffade dig. Först böjde den sig och sen rämna den. Ja, även fuck-ups har ett val dem gör. Och rätten att ge upp för någon är den sista rätt man har. Vi två är saknade te havs och vågorna, de kraschar över dig och mig.

And when you cry a piece of my heart dies, knowing that I may have been the cause.


"Jo, att hon är jävligt dryg har du helt rätt i. Men...! Hon är typ sjukt bra på att kyssas."


Why do I smile to people who I'd much rather kick in the eye and who don't care if I live or die?


Vi ska heja på Elton. Inte han John, utan han den lille. Och så tjejen som hade röda skor.


För aldrig kan jag, och aldrig ska jag träda in i ditt skinn.

Berätta för mig om det är sant, att din hud är doppad i honung. På stan går ryktena, det hörs från taken. Att din hud är doppad i honung. Alla nere på stan, de pratar om dig som en nyhet. Eller så är det som jag tror när jag går förbi, att de önskar att de vet vad jag vet. Om att befinna sig inuti en hemlighet. Jag vet varken in eller ut längre. Men jag såg den skarpa kurvan kring din mun berätta för mig om det är sant, att den har hämtats av sparvarna, förts hit över ängarna, godkänts av änglarna - landat på dig. Jag är ledsen att jag talar så här, men när jag ser på dig: Höga Visan. Du är skön alltigenom, min älskade. På dig finns alla fläckar, och det här är det enda som plågar mig: Helt och fullt kan du aldrig bli min.

"Someway, baby, it's part of me, apart from me" (And at once I knew I was not magnificent)


Armour let it through, borne the arboretic truth. You kept posing, sat down in the suit.


Godnatt.


Du har fel. Hur kan det spela någon roll? Framtiden är ändå utom räckhåll för oss.


Dear friend of mine is testing his body, tempting disaster, testing water with another's.


Ord mot ord, sten mot sten.

Det var sten mot sten; en hjärtattack. Detta lilla spel; jag inget räds. Det var bly mot bly; puls ur balans. Detta lilla fel jag lovar mig släppt, då jag vacklar tillbaks igen. Det var ord mot ord; min tunga slant. "Denna lilla lek, vad är den värd?" Det blev sten mot sax; jag föll till mark. Detta lilla spel jag låtsas lärt, då du släpper min hand igen. Men dit ovissheten mig bar. Jag for hit utan svar. Bortom mur och bortom ljus. Jag gör det till min tur, att ta farväl och gå.

 


Eyes focused like a microscope. Make those eyes at me - I loose my grip, I loose my focus.


Det verkar så enkelt vännen. Men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå.


Nu är det ju så att du inte alls heter Marie, utan någonting helt annat.

Were we still kissing when you knew that we were through? Were we still holding hands when you began to see us from another point of view? Tell me, was I slipping before I even knew? Did I fall down and make my mind go black and blue? Did I hit the wall before I knew which way to go? Couldn't I just understand when you said no. Were you deceiving me with conscience white as snow? You should win an Oscar for how aptly you performed the show. I've got so many worries I'm afraid my head will explode. I'm doing everything to help you get away from this load. It's hard and complicated but I never learned your code. Your fucking code. Did I make it impossible for one plus one to equals are two? Didn't I know, and couldn't I see. And why did I have to make those same mistakes, my sweet Marie.


Jag förstår varför. Fast... nej. Nu ljög jag. Varför vill du vara med på min blogg, Linnea?


Och det är då jag önskar att jag kunde hålla käften. Tysta pessimisten, bara vara din vän.


Du dyker upp i varenda dröm, och ditt hår är jättefult i dem.

Someone once told me that the power in all relationships lies with whoever cares less, and he was right. But power isn’t happiness, and I think that maybe happiness comes from caring more about people rather than less…

You're a lover of the wild and a joker of the heart. I wanna make you happy, let me.


Regnet träffar fönstren och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv.


Den finaste utsikten över GBG med världens bästa lillebror (Hör du ljudet av juli där utanför?)


Jag kan höra musiken du gav mig i natt - Så här lät det medan ångesten kom ikapp:


Längesen vi sågs.

I solen är skolgården fylld av damm.
Allting är tomt, tyst, spegelblankt.
Jag glömmer att vi glömt allt om varandra.
Alla har vi fastnat hos någon någonstans.
Som en ljudlös svartvit hallucination, var marken sedd uppifrån bron.
Vi kisade mot kameran och log.
Vi viker oss på asfalten av skratt.
Ingenting kan röra oss i natt.
Ibland så dör jag litegrann, när du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn.


Kanske fanns det ingen ärlig chans för oss (Jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i)


De har molnen i famnen. Du skriver ord som mord i handen. (Kom, kom atombomb.)


Vad jag bryr mig om nu är att du ligger vaken i morgontimmen, när regnet slår mot fönstret.


Comforting Sounds.

I don't feel alright in spite of these comforting sounds you make. I don't feel alright, because you make promises that you break. Into your house, why don't we share our solitude? Nothing is pure anymore, but solitude. It's hard to make sense. Feels as if I'm sensing you through a lens. If someone else comes, I'll just sit here listening to the drums. Previously, I never called it solitude. And probably you know all the dirty shows I've put on. Blunted and exhausted like anyone. Honestly I tried to avoid it. Honestly. Back when we were kids, we would always know when to stop. And now all the good kids are messing up. Nobody has gained or accomplished anything.


Remember when you laid me on my back, and performed to me my favourite song?


Men jag ska aldrig vara mot någon annan, som du är mot mig.

Det känns nu på morgonen när ljuset inte vaknat än, och jag vänder ut och in på sommaren, blir aldrig sams med den. Vi skulle nog ha hamnat här ändå, för lusten är svår att ändra på. Jag väntar ut dig i tystnaden, för att det är lättast så. Du är för stolt, eller hur? Jag är för feg för att dra mig ur. Vi tittar bort åt varsitt håll och tänker samma sak. Det känns ännu sämre nu. Var och en går hem till sig, och fast jag inte saknar dig, så känns det som att världen skulle rasa om du lämnade mig.

She can't say all the things she want to say, because there is always something in her way.


Du saknar både känsla och ödmjukhet.

Jag låter saker rinna ut, så jag slipper ta farväl.

Svenska Hjärtan, spår 10.

Tiden läker inga sår, och det som inte dödar stärker inte heller. Så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte, och det finns inga kläder som tål det dåliga väder. Du och jag haft så länge nu, och det känns som om jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går. Och jag älskar dig, men fan vad vi håller på. Vi smyger omkring på tå, livrädda för att störa. Vi har tappat våra ord och när vi väl hittar dom blir dem bara kantiga och fel. Och all skit som kommer ur min mun - jag menar det inte, men jag måste väl ändå mena något? Är det nu vi ska bryta upp, gå skilda vägar och sånt? Jag vill inte, vill inte! För jag kommer sakna dig så. Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan. Du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta och du missar inte en chans att ta igen för allt. De som säger att tiden läker alla sår, dem ljuger.

I told her something and Audrey knows it all - and I don't want to, but I will listen.


Brian, top marks for not trying - so kind of you to bless us with your effortlessness.


Turning your head, to mine instead. Gave me the eyes, burning like light. (Rinse me down)


Vad vill du att jag ska göra? Bara stå och se på, låtsas som att det är omöjligt att höra?


In my joyous moments I moan, because it feels so good when I let my water flow.


In a lonely place.

Caressing the marble and stone. Love that was special for one. The waste in the fever I heat. How I wish you were here with me now. Body that curls in and dies and shares that awful daylight. Warm like a dog round your feet. How I wish you were here with me now. Hangman looks round as he waits. Cord stretches tight then it breaks. Someday we will die in your dreams. How I wish we were here with you now.

 


Första gången han fick stryk av en främling, och hur skulle han kunna hålla tillbaka tårarna?


Vet du? Del 1.

Dagarna utan dig är grå, vet du hur svårt det är att leva så?

Jag ljög med luften, det är ett inbyggt fel. Man kan inte sätta eder som inte finns på spel.


Destruktiv Blues:

Om du spelar någon roll så förstår jag dig bättre nu. Jag har känt mig precis lika hård och kall som du. Du är rädd för stora ord, jag är rädd för allt. Men följ med mig hem så kan vi prata, eller inte alls. Jag vägrar gå där vägen är för lång. För jag hittar varken fram eller tillbaks. Jag är så mycket bättre i fantasin, fast jag vet att den får man inte leva i. Jag låser en dörr, försvinner på resande fot. Jag älskar mitt hem men det är något som tar emot. Du är den enda som aldrig ställt något krav, när de andra ringer och ser det jag stänger av. Det har sagts att jag förtjänar någonting mer, men jag undrar vilken del av mig de ser. Ibland glömmer jag bort att jag är fri, att det inte var såhär det skulle bli. Det finns en plats där framme jag ser den svagt, där allt är annorlunda och jag är jag. Jag känner tiden gå men ingen stress, men jag lovar att jag lämnat dig tills dess. Ja, jag lovar att jag lämnat dig tills dess.


I've been out around this town. Everybody's been singing the same song for ten years.


Och ja, Elvira Marklund. Jag undrar faktiskt också vad tusan jag gjorde på en AIK-match.


"nu låter det som om jag är kär i henne.... fast det är jag ju typ." Flickamedhumor_95.

Scenario 1:
"Vad gjorde du och Felix i lördags då?"
"Nej, men. Vi pratade om dig."

Scenario 2:
"Tja, hörde att du gillar alternativ musik, är egentligen brunhårig och aldrig gör din läxa."
"Åh Emma, du är fantastisk. Lär mig allt du kan."


She's instantly more pretty and more interesting than me (Kiss that grrrl and I will shrink up)


Jag sa aldrig ditt namn, istället kallade jag dig för skitstöveln.

Berätta för mig om det är sant, att din hud är doppad i honung. På stan går ryktena, det hörs från taken. Att din hud är doppad i honung. Alla nere på stan, de pratar om dig som en nyhet. Eller så är det som jag tror när jag går förbi. Att de önskar att de vet vad jag vet. Om att befinna sig inuti en hemlighet. Jag vet varken in eller ut längre. Men jag såg den skarpa kurvan kring din mun. Berätta för mig om det är sant, att den har hämtats av sparvarna, förts hit över ängarna, godkänts av änglarna - landat på dig. Jag är ledsen att jag talar så här. Men när jag ser på dig: Höga Visan. Du är skön alltigenom, min älskade. På dig finns alla fläckar och det här är det enda som plågar mig: Helt och fullt kan du aldrig bli min. För aldrig kan jag, och aldrig ska jag träda in i ditt skinn. Och det här är vad som äter mig: Helt och hållet ska vi aldrig smälta ihop. Och det här är vad som äter mig: Att din hud är doppad i honung.

VART DU VILL SÅ FORT DU KAN - JAG SKA DANSA FASTÄN HJÄRTAT BRISTEEEER.


Kyss mig så att någonting händer, slå mig så att någonting blöder. De brister tidigare & tidigare..


Först när regnet kom förstod jag något var fel. (en stilla skakning, under gatorna, långt ner)


Vy från ett luftslott:

Ett framsteg blir ett bakslag. Någonting måste undgått min blick. Objekten under radarn är de som skapar myter som slår hål på en orättvis värld. Jag önskar att du var här. Men ingen är där när jag vänder mig om. Jag vet du menar allvar. Någonting måste undgått min blick. Dödligt, giftigt allvar. Smestans tegelarmar sträcks mot molnen där charterplan möts, de viskar: hålen i himlen ska bli våran död. Men ingen är där när vi vänder oss om. Vi undviker så skickligt ämnen som leder någonstans. Du är tätt vid min ryg, äntligen somnar du om. Det svider till i mina ögon när musiken tar slut igen. Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken?


Om du älskar mig, kommer jag lämna dig. Och om du lämnar mig, kommer jag att älska dig.


På Långedragspaviljongen, där jag nästan alltid satt med pensionärerna under båtsäsongen.


Physiological fact:

The human body's response to love are pupil dilation, sweaty palms and increased heart reate.
This are the same response that the body gives off when experiencing deep fear.

Nej, aldrig någonsin stod jag still. Jag slängde bort så mycket tid när jag var ny och generös.


Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?

Jag är född i en spökstad, där alla vet att jorden är platt. Jag växte upp i en spökstad, där torget blir ett slagfält varje natt. Jag har sålt min själ till ett bolag som aldrig kunnat skilja rätt från fel. Jag blev kär i en spökstad. Du, du, du gör mig hel. En dröm för dig. En dröm för oss som längtar, efter någon som håller om oss hårt. En lögn för mig, en lögn för oss som väntar på svaret som ni aldrig kommer få.


I was carried to Ohio in a swarm of bees. I'll never marry but Ohio don't remember me.


Hold out for the ones you know will love you. Dark, you can't come soon enough for me.


Expert på sånt där som gör att det svider, bränner och värker.

"Vill du ha bilderna om en timme, tre dagar eller en vecka?" Sista alternativet var utan tvekan det bästa. Det hade redan dröjt nog många dagar, veckor och månader sen jag gömde den lilla plastburken längst in i garderoben. Den lilla plastburken som innehöll något så stort. Det enda jag hade kvar av dig, av oss. Jag klandrar dig inte, jag skulle ha gjort allt i min makt för att glömma mig också om jag bara kunde. Men jag var tvungen. Jag kunde inte ha kvar dig längst in i garderoben. Inte när du förtjänar något helt annat. Det är bara så roligt, hela den här grejen. Det var ju jag som skulle finnas på din vägg, inte tvärtom.


Tell me how's the way to be, tell me how's the way to go, tell me all that I should know.


Sömnlösa nätter: Allt rådlöst klamrande fast till allt som är konstant & allt som en gång var ditt.


Luften bor i mina steg. (2002)

Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra. Genom frostigt glas syns solen som en huldra. Ditt hår, det flyter över hela kudden. Och om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig. Men du, jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag. Vårgardinen böljar svagt där solen strömmar och långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar. Du drömmer om något fint. Jag ser du småler. Och om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig. Men du, jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag. Utanför vårt fönster hör vi markens sånger och som ett rastlöst barn om våren. Dagen kommer, jag tror vi flyr rakt in i solen. Och om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig. Men du, jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag. Jag ger dig allt jag har kvar.

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont. Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod.


I never wanted anything from you except everything you had and what was left after that, too.


Mot min vilja är jag fastkedjad vid dina fötter. (Du gör inget att annat än se ner på mig)


Lever på gränsen till förintelse. [Klubbland]

När alla clownerna har gått från jobben så visslar fåglarna i träden, det finns ingen poäng i att vara fri längre. För jag vet att den här natten kommer döda mig, om jag inte får vara med dig. Folk säger att allt är för konsten. Inget för berömmelsen. Det har blivit svårt att älska, när all kärlek lett till besvikelse. Jag vet att du är ledsen. Jag är ledsen med. För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde vara. Jag läser aldrig Proust igen, för slutet gör för ont i mig. Slutet har just börjat mellan dig och mig.

Släng ner nyckeln min fina, och få mig av den här jävla gatan. Har stått i regnet så länge.


"Du är värd att dör för. Men mot gummi, glas och metall betyder ett mirakel inget alls."


Nu är hon i mig och kommer alltid vara (Med hjärtat av på mitten när jag går runt här.)


And the wind whispered by with a howl: Fields may be whitening, but I will be gone.


En motorväg, skär genom centrum, över torgen och betongen i en plötslig hagelstorm.


Allt jag rör vid som berör mig tillbaka förgörs i ett slag.

Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är dina ögon? Sättet de tittar på mig, sättet de brukade titta på mig.
Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är dina läppar? Hur de rör sig när du pratar, hur mjuka dem en gång var.
Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är dina händer? Fingrarna som alltid flätades in i mina, som nu slutat röra mig.
Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är hur du får mig att må? Lycklig för ett tag sedan, nu det du tycker är värst - likgiltig.
Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är ditt leende? Det som kunde göra hela min dag, det som jag inte sett sen den där kvällen.

Vet du att jag ljuger nu?
Vet du att jag älskar att möta din blick, trots att ögonkontakt gör mig obekväm? Vet du hur många gånger jag ätit blåbär, och tänkt på dina läppar? Vet du att jag brukar undra om min hand fortfarande passar ihop med din? Vet du att ditt leende nu för tiden berättar mer för mig än vad du tror, och förstår? Vet du att jag inte vet hur jag mår, hur jag ska bete mig i din närhet. Vad jag ska göra, vad jag ska känna, vad jag ska tänka på. Jag säger inte att jag har slutat tänka och förstå, men jag känner bara ingen skillnad på rätt och fel längre.

Vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din och att dina ord i natten är de enda som når in.


I hated this city before you came here. So let go and move on. We're strangers. We're not friends.

I miss you now. I guess, like I should have missed you then. My body moves like curtains waving in and out of wind. In and out of windows. I can't untangle what I feel and what would matter most. I can't close an eye, can't close an eyelid. Now there's no point in reaching out for me. In the dark, I'm just no good at giving relief. In the dark, it won't be easy to find relief. And I'm not proud that nothing will seem easy about me. But I promise this, I won't go my whole life telling you I don't need. I'll tell you now, I guess like I should have told you then. That thunder moves like damn drawers slamming in my frame. Slamming in my framework. I can't untangle what I know and what should matter most. I can't close an eye, can't close an eyelid. Now there's just no point in reaching out for you.

I know you feel it too. It all seems so untrue when you get up and over it and over them.


Tjugo kronor för en skjorta, en semifinal som visades på tv och väldigt trevligt sällskap.


De få minuterna från Trästockfestivalen då jag var utan dig. Fri från tankar och känslor.


I will tell the night and whisper "Lose your sight," but I can't move the mountains for you.


I took you by the hand and we stood tall. Remembered our own land, what we lived for.

After the storm, I run and run as the rains come. And I look up, I look up, on my knees and out of luck, I look up. Night has always pushed up day. You must know life to see decay. But I won't rot, I won't rot. Not this mind and not this heart, I won't rot. And I took you by the hand and we stood tall, and remembered our own land, what we lived for. There will come a time, you'll see, with no more tears. Love will not break your heart, but dismiss your fears. Get over your hill and see what you find there, with grace in your heart and flowers in your hair. And now I cling to what I knew. I saw exactly what was true. But oh, no more. That's why I hold, that's why I hold with all I have. That's why I hold.

Ärvde morfars pipa, mormors skönsång, farfars gamla plommonstop, hans kostym och skor.


I en bil påväg mot den närmaste staden, kanske verkar jag smått galen (Umeå om 12h)


Harry Potter in 99 seconds.

There once was a boy named Harry, destined to be a star, his parents were killed by Voldemort who gave him a lighting scar. ‘Yo Harry Yer a wizard.’ Harry goes to Hogwarts he meets Ron and Hermione, McGonagall requires he play for Gryffindor, Draco is a daddy’s boy, Quirrell becomes unemployed, the Sorcerer’s Stone is destroyed by Dumbledore. Ron breaks his wand, now Ginny’s gone and Harry’s in mortal danger, Tom Riddle hides his snake inside his ginormous secret chamber. Harry blows up aunt Marge, the Dementors come and take charge, Lupin is a wolf, the rat’s a man and now the prisoner is at large, they use time travel so they can save the prisoner of Azkaban, who just so happens to be Harry’s godfather I don’t really get it either. Harry gets put in the Triwizard tournament with dragons and mermaids, oh no, Edward Cullen gets slain, he’s back. Harry, Harry, it’s getting scary, Voldemort’s back and you’re a revolutionary Harry, Dumbledore, Dumbledore, why is he ignoring your constant attempts to contact him? He is forced to leave the school, Umbridge arrives, Draco’s a tool, kids break in to the Ministry, Sirius Black is dead as can be! Oh, split your soul, seven parts of a whole, they’re horcruxes, it’s Dumbledore’s end. There once was a boy named Harry who constantly conquered death, but in one final duel between good and bad, he may take his final breath.

"Har du tändstickor? - Ja, tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm."

Du säger att kärleken aldrig var till för dig. Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen. Du säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig. Varje moln är trasigt. Du räknar allt sorgligt natten lång. Och hon du älskade en gång, och kanske älskar än. Spelar det någon roll? Nej, kanske ingen. Kanske allt egentligen. Och du undrar vem som kysser henne nu. Du undrar vem, vem om inte du? Och läpparna, du kallade dina. Det gör ont att veta. Men lika ont att undra.



And he looks so worried but you hate how he looks at life with such a closed mind.


Under fläktarna virvlar orden runt omkring. Vrider sig, kvider och går av (Döda dagar)


Någon frågade mig varför Wombats är mitt favoritband - här har du anledning varför:


I breathe with a hand on my mouth. I refused to get poisoned and I swallow my shout.


Jag vill inte verka jobbig eller så... men jag är varm, du ser kall ut.

Får jag gå precis så nära, att min axel stryker vid din arm? Får jag hoppa över orden om hur vädret kan förändras?
Får jag kliva indirekt på delen om hur allt skulle kunna ändras? Dom kanske tror att vi är typ kära, får jag gå precis så nära?

Regn slickar hela staden som en fuktig kall tunga och det doftar just som asfalt gör om hösten.


I see, see, see you about every night but my heart don't & you took, took, took me for all I've got.


En sån där idiot-uppladdning ungefär fyra minuter innan man borde stå vid bussen.


Vänta nu.... kärlkramp? Jag trodde det handlade om kärlek.

"Kärlkramp känns oftast som en dov, tryckande, åtsnörande eller sprängande känsla. Värken sitter oftast bakom bröstbenet mitt i bröstet och strålar ibland ut till ena axeln eller till armens insida. Ibland beskrivs smärtan som ett band runt bröstet. Smärtan kan också stråla upp mot halsen och käken eller ut mellan skulderbladen. Ofta känner man sig andfådd. Det är vanligt att man blir rädd och känner ångest."

Du sa en gång att du tyckte om rim, förlåt för att jag inte är duktig på't.

Visste ni att man bara kan vara emotionellt engagerad till ungefär hundra personer? Det betyder att du, med dina drygt 500 vänner på Facebook - bara bryr dig om en femtedel av dem. När man möter en ny människa, som man fattar tycke för, sorterar hjärnan bort den relation som den inte behöver längre. Det här sker omedvetet, och är inget vi kan kontrollera. Eller ändra. Det bara händer.
Jag undrar när din hjärna, den med alla ekvationer, funktioner och relationer. Där allt osunt strunt snurrar runt. Stället där dina tankar inifrån bankar  - väljer att sortera bort mig. Då inser jag att möjligheten finns att det redan har hänt.


Och till skillnad från i verkligheten så får huvudpersonerna varandra i det lyckliga slutet.


Så många broar jag bränt, men jag går inte isär när jag går med dig.

Livet förändras vart jag än går och det kommer kanske inte alltid vara vi två. Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara sålänge våra hjärtan klarar av att slå. Denna pojken har aldrig riktigt sett någon i ögonen och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen. Men månen är död när jag tänker på det och himlen är gjord av sten. Jag vet ett berg dit jag brukade gå, det är så vackert där, nästan som en tavla, nästan som en tavla över rätt och fel. För man ser gårdakvarnar men man ser skiten med. Jag har inga starka armar att bära dig på. Jag är inte mycket, inte mycket att titta på. Men du kommer aldrig att behöva ljuga igen.

Once you get the feeling, it wants you back for more - it says it's gonna heal again.


Man måste dö några gånger innan man kan leva (Nu vet du allt om ingenting din jävla sopa)


Ett kolikbarns bekännelser: Brännö Serenad.

Vad vet du om månljuset förrän du blivit sönderslagen under det? Och vad vet du om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon? Vad vet du om solen förrän nån släckt alla ljusen? Och vad vet du om att inte vilja vakna längre? Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er. Och vad vet du om kärleken förrän du förgäves hatat den? Och vad vet du om när hjärtat kan bränna? För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva? Det är mitt eget fel vad som än hände med mitt hjärta, för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna. Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan. Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten. Tysta ner musiken. Hon kommer aldrig hit igen.

Michael, you would fall and turn the white snow red as strawberries in the summertime.


Har knappt någon tid att lyssna på din kritik - inte Lykke Li men ganska så lycklig.


And all the playing's stopped in the playground now, she wants to play with the toys a while


Men även inbitna lögnare har sin charm.

Jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade.
Jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte.
Jag gick ut en kväll, för att känna lukten av våren.
För jag trodde att jag kunde känna igen, men det kan jag inte.

(Trodde jag hade slutat känna också. Såg dig stå lutad tätt intill henne, insåg det var en lögn.)

Universum är ett monster men det har sparat dig & mig (ibland är en lögn det finaste man har)


We fade away when ladybirds get pale, we fade away when ladybirds turn grey.

Not even you can bring life back from dead twice. My eyes are tired of trying to stay dry on rainy days. I can't read your mind, even less can you read mine. Can you read mine? Can you read mine? Freckles on the lips seemed too much to resist. Wondering why they were stuck on my mind. I rubbed and scraped day after day, just to get them away. It struck me down, now I do know why. My lips are marked with freckles all over. My lips are marked with freckles all over. All over.

Tall, sharp hips and you're all in the same work. Giving me the sweet talk, walking down.


I want to reconcile the violence in your heart (You may be a sinner but your innocence is mine)


And here's when the sound of my tears hit the ground. Just like the rain, just like the rain.


All she ever wanted was a little direction, all she ever made were the worst impressions


Men du om någon borde förstå - att man inte gör såhär mot mig.

Du ville prata häromdagen och helt plötsligt blev det tyst. Jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss. Nu tror du säkert att jag hoppas på nåt som aldrig ska bli av. Men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav. Vi tar en paus och lämnar rummet och nu släpper du min hand. På varsin sida av vägen, som en främling för varann. Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord. Du har viljan att bli större. Här är du redan stor.



Hemma efter en helg med mycket skratt, svett och ett väldigt intressant elitserie-motsånd


Så länge hjärtat mitt slår, så minns jag dig. (Min dröm är din)


Hjärtat börjar revoltera, jag är aldrig ledsen mera, känner inte mycket längre.

Men har du inte saknat aldrig hålla nån i handen? Aldrig röra någon? Unge, saknar du att inte vara astronaut? Nej, man saknar inget som man inte haft. Men ibland när jag ska sova minns jag en andedräkt i nacken bara. Minns en helt vag känsla av hur det sku kunna vara. Nej. Man saknar inget som man inte haft.

Den enda som aldrig försökte fuska på proven (Jag var nog värd allt stryk som jag har fått)


Maybe next year I'll have no time to think about the questions to address (Why try anything?)


Jag skulle alltid vara den som stod bakom dig, jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg


Du liknar döden, drömmens syster. En näpen nihilist med svarta naglar.

Jag ser hur han kollar på henne. Genom att bara titta på honom, när han tittar på henne, förstår jag plötsligt hur jag ser ut när du är i närheten. Jag ser smärtan i hans ögon. Hur fruktansvärt gärna han vill lägga sin hand på hennes höftben och dra henne till sig. Hur det brinner i honom varje gång hon ler det där leendet som är så speciellt med just henne.
Om ett halvår kommer hans blick ha förändrats. Förhoppningsvis min också.

When the light is out, when the words have gone, will you be the one to carry on?


Officiellt höst.

September, och jag fattar ett svårt beslut.
Min nedräkning börjar nu, där allt en gång tog slut.

Och du får bli mitt spöke om du vill.
Snälla, vänd inte ryggen till igen.
Snälla, möt min blick en allra sista gång innan du lämnar min kropp som blivit för trång.

Mellan fält där ondskans blommor tilläts växa och förvandla evig skog till skvallerpress


RSS 2.0