Du säger att kärleken aldrig var till för dig. Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen. Du säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig. Varje moln är trasigt. Du räknar allt sorgligt natten lång. Och hon du älskade en gång, och kanske älskar än. Spelar det någon roll? Nej, kanske ingen. Kanske allt egentligen. Och du undrar vem som kysser henne nu. Du undrar vem, vem om inte du? Och läpparna, du kallade dina. Det gör ont att veta. Men lika ont att undra.