Now all your love is wasted then who the hell was I?

There is always one person you love who becomes that definition. It usually happens retrospectively, but it happens eventually. This is the person who unknowingly sets the template for what you will always love about other people, even if some of these lovable qualities are self-destructive and unreasonable. The person who defines your understanding of love is not inherently different than anyone else, and they’re often just the person you happen to meet the first time you really, really, want to love someone. But that person still wins. They win, and you lose. Because for the rest of your life, they will control how you feel about everyone else.
Chuck Klosterman

Were we still holding hands when you began to see us from another point of view?


Sover hos dig på din nåder, rör dig fast jag inte får det.

Måndag morgon förra året. Ångrar hela förra året. Ångrar att jag aldrig svarade, att jag bara lät dig vara.
Samma nätter väntar alla, utan dig är alla kalla. Långa mörka utan sömn, du ligger med nån annan tönt. Jag vet jag har mig själv att skylla, har vetat det varenda fylla. Varje gång jag skakat hem och längtat efter dig igen. Alla filmer, alla böcker handlar om dig. Alla ryggar tillhör dig, tills jag går fram ”Förlåt jag trodde det var nån annan."




I told you to be patient. I told you to be fine. I told you to be balanced. I told you to be kind.


I mitt växthus är jag säker, där växer avund klar och grön, och så odlar jag min rädsla.


Och fast jag börjar från början - jag skriver om dig, alla mina låtar om dig. Det handlar om dig.

Hörde på vägen in till stan. Fast ingen fatta, fatta jag. En Woody Allen-tragedi. Där jag är krossad och du går fri. Du borde ta dina ord tillbaks, för alla glömmer men inte jag. Ser oss i smyg hålla hand i en taxibil. Ser varje bild utan att jag vill. Och allt jag skriver blir samma skit, för det handlar om dig. Det handlar om dig.

Och en vidöppen väg rullas ut framför oss från en ödelagd stad där ateister bär kors.


lies, lies, lies; and each discovery is another nail driven into the body on the cross of life

"She used to place her pretty arms about my neck, draw me to her, and laying her cheek to mine, murmur with her lips near my ear, “Dearest, your little heart is wounded; think me not cruel because I obey the irresistible law of my strength and weakness; if your dear heart is wounded, my wild heart bleeds with yours. In the rapture of my enormous humiliation I live in your warm life, and you shall die—die, sweetly die—into mine. I cannot help it; as I draw near to you, you, in your turn, will draw near to others, and learn the rapture of that cruelty, which yet is love; so, for a while, seek to know no more of me and mine, but trust me with all your loving spirit.” And when she had spoken such a rhapsody, she would press me more closely in her trembling embrace, and her lips in soft kisses gently glow upon my cheek."

Vi ska fylla vår stulna bil med dyra klockor och Dexedrine - Souvernirer från den tid då vi var svin.


För första gången ryckte jag på axlarna. Åt något sånt där. Åt något som dig.

Det kanske är så att jag känner dig så pass väl att jag vet hur du fungerar.
Eller, så bryr jag mig bara inte längre.


You sat along the fire, you saw the light. You sat along the fire, you're so in love.


Så märk mig till din och jorden den snurrade ännu ett varv och vinter får minnen att blekna ibland


Hon dansar och blundar så nära intill, han för och hon följer så lätt som en vind.

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut, ser man allt med lite andra ögon. Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se skillnad mellan sanningar och lögner. Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker och tron är ofta den som ger oss styrka. Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv när ångesten och ensamheten kommer.

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar. Säger du att du är min vän, så är du kanske det.

Because she's a crueller mistress and the bargain must be made. My love, don't forget me.


Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå. Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt.


Krispigt i luften. Börjar bli kväll. Unkna lukten av två som låtsas.

“Hur har du haft det?” Du vet som det är, som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder. Varje ord du säger kan driva oss isär. Jag vill förtvivlat gärna att det inte ska sluta här. Ord är som napalmbomber - de ödelägger land. Jag vill inte höra vad du har att säga, bara hålla din hand. Kan du inte vara tyst nu? Kan jag inte vara tyst nu?


And as the bells have cracked just don't look back - we always knew they would.


Vad är det som tvingar dig att bita sönder dom du har spart?

Vad fick du se igår natt? Någonting du inte klarar av?
Vad är det som tvingar dig att tvinga mig att stanna kvar?
Och jag har ledsnat på att vänta, ärligt talat jag är så trött.
Du är TV-ögd, förändrad. Du är gråtmild, du ser rött.
Jag har ledsnat på att vänta på dom ständiga problemen med sömn.
Behöver någon som behöver mig.


Och alla drömmer om fåglar även du även jag, plötsligt hamnar man väl under en spårvagn.


Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade.

Jag har hört att du träffat någon. Jag har hört att han är allt jag inte var. Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag. Och jag hör att han är den rätte. Ja, dem säger att du verkligen menar det. Jag skäms för att be och jag skäms för att gråta. Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta. Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig. Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det. Mina vänner säger: "Vakna upp och sluta tänk på det." Men vad vet dom? Nu är någon annan än jag närmare.

Under ljusen andas asfalten med gälar, andas lika tungt som jag. Men säg inte mer nu.


Tonight you're mine completely, you give your love so sweetly (will you love me tomorrow?)


Minns du vår blodsed, våran lag, vårt dumma korståg mot en lika korkad stad?

Om jag bara fick se dig igen, som att riva av ett plåster eller klia ditt eksem till slut, kan det verkligen kännas så där? Jag testar försiktigt igen - lägger handen på plattan. Fatta hur lite jag bryr mig, har inga dumma idéer. Håller hårt i hjärtat (det kan inte trixa med mig). Men det vore roligt att se dig; att bara nudda vid stängslet, att bara röka på fester, att bara se dig le mot mig. Om jag bara fick se dig igen och bevisa att jag klarar det. Att jag klarar dig.

När du grät på festerna var jag aldrig bjuden in. Jag byggde upp dig bit för bit, igen.


Word's on the streets and it's on the news: I'm not gonna teach him how to dance with you


Tänk om vi skulle vakna utan läppar med hela munnen fylld av jord, bakom tungan inga ord?


RSS 2.0