“Hur har du haft det?” Du vet som det är, som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder. Varje ord du säger kan driva oss isär. Jag vill förtvivlat gärna att det inte ska sluta här. Ord är som napalmbomber - de ödelägger land. Jag vill inte höra vad du har att säga, bara hålla din hand. Kan du inte vara tyst nu? Kan jag inte vara tyst nu?