Tarzan-kväll och jag känner för att citera Kent; finns inga ord för det, på det här jävla språket.
Just look over your shoulder, I'll always be there.
You'd love to break your knees from begging and praying? What would we talk about anyway?
Funderar på om jag borde citera Håkan, istället säger jag bara rätt ut hur fantastisk du är.
Mikhael Paskalev måste väl ändå vara Norges bästa. Lyssna bara på honom, liksom.
He believed that this time his expectations would align with reality.
Skarpa kurvan vid din mun.
And I've seen it in the flights of birds. I've seen it in you.
Pojken som planerar på att bli uppfinnare när han blir stor, som Jimmy Neutron. Eller ninja.
She painted pictures with the tips of her fingers, sewing buttons to Bambi, tying strings to a kite.
Enkelt, svårt. Någon skillnad egentligen?
En kall men otroligt mysig skyltsöndag med en fin klass. Och nu har vi råd med hamstern.
Och vi satt på gräset, som växte i takt med himlen. (för du var solskenet, och jag var ensam)
Och jag säger inget, vill inte genera henne.
Vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar? Vem vet hur länge vi har varandra?
Och världen förtjänar inte dig.
Med en tygpåse på axeln vunnen på festival och signerad av Maggio utanför den stora bananen.
There's a drumming noise inside my head that starts when you're around.
Long ago, it must be, I have a photograph. Preserve your memories, they're all that's left you.
Andas, jag kan inte andas. För det låter så pinsamt kvavt där jag står bredvid dig.
It would take an eternity to break us.
Don't want to be bored again. But am I ready to take that chance, put my faith in someone else?
I swallow the sound and it swallows me whole till there's nothing left inside my soul.
Du som knappt kan titta mig i ögonen utan att göra den här blicken.
Det kan inte, det får inte, det går inte.
Ikväll väntar Ludwig Van Beethoven i C dur och därefter G-kväll.
Du vet nog vad jag menar... i kärlek och krig och allt det där, kravallstaket mot stenar.
The wind was too strong, the waves were too big, three young men were thrown of the bow.
If I could turn back the hands of time.
Hur kan du spela glad och låtsas som om det aldrig har hänt? Som om vi aldrig hände.
Sweetheart bitterheart, now I can't tell you apart. Cozy and cold, put the horse before the cart.
Vi borde ha Grey's-kvällar, med tända ljus och glöggluktande te.
Kan någon förklara för mig varför mitt huvud blir tomt på rubriker när jag ser bilder på barn?
Love is touching souls, surely you touched mine. Because part of you pours out of me.
Jag ber er, på mina bara knän, att lyssna på det här.
En varm sommardag i en hamnstad, regnet föll från skyn. Känslor Miss Li hade, men inte vi.
Oh, and pestilence is won when you are lost and I am gone.
I can't make you love me, if you don't.
Mina fingertoppar. Dina revben. Ditt hjärta och dina artärer. Uppför och nerför dina vener.
And we're going to these meetings, but we're not doing any meeting (no one's got it all)
Ingenting.
Feeling old until the wings unfolded. Caught me a long wind - where will we go?
Joy is Here - fredag den artonde november tvåtusenelva i Anderstorpsaulan klockan nitton.
-
Träd står i blom, mark täcks av jungfrudom. Nu hänger det på varje kvist, en solskensoptimist.
Ung och naiv, ring polo för hjälp.
[Baby, we're the next generation] What doesn't kill you only makes you stronger.
You can't choose what stays and what fades away.
You are the hole in my head. You are the space in my bed. You are the silence in between what I thought, and what I said. You are the night time fear. You are the morning when it's clear. When it's over you'll start. You're my head. You're my heart.
Väntan, alltid denna väntan. Från vitt till grått till svart, och liljorna faller från ett fönster.
See the stone set in your eyes. See the thorn twist in your side - I'll wait for you.
Ikväll ska jag och några underbara vänner gå och se en av världens finaste människor sjunga.
You are the nighttime fear, the morning when it's clear - you're my head, you're my heart.
There's no need to change. We'll stick to what we know and what we know is not a lot.
I put one foot forward and ended up thirty yards back. Am I just completely off the track?
Jag har rotat fram gamla bilder i jakt på ett minne (och radion spelar aldrig våran sång)
-
Remember when I was sweet and unexplainable?
Look me in the eye and tell me you don't find me attractive. Where does the good go?
Favoriten är bilden med den transparenta tröjan, men notera att jag är längst på tredje.
Om du väntar med din slutsats tills sagan är slut.
Jag har slutat avända vantar. Mina vänstra axel luktar fortfarande som dig ibland. Det är ännu din röst jag hör när någon plötsligt spelar min favoritlåt. Jag kan inte titta på mina sparade meddelanden då ditt fortfarande är kvar. Det är ditt fel att mina byxor är trasiga vid en söm på vänstra knäet. Allt du har förändrat och allt jag aldrig ändrat. Allt påminner plötsligt inte om dig, och jag träffar inga trevliga busschaufförer längre.
Jag har min kind mot din kind, min arm omkring din hals.
För vem bryr sig om de andra, när vi vet vi har varandra?
November: Sergelstorg, även kallat plattan, bredvid och under glashuset med den där Alice.
Vet inte varför men det saknas nåt, det är som att låtsas som det regnar i en hagelstorm.
Och jag har inte den blekaste aning vad jag ska använda eller skriva som rubrik just nu.
(och när ljuset släcks)
Men vet du? Kärleken som fanns där en gång, har byggt något vackert som krossar allt.
Vill inte verka jobbig eller så, men jag är varm... du ser kall ut.
I read the blog she makes and I love the way she writes (she's just another hipster girl)
Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig, att från samma säng lyssna till samma regn.
Vi såg Pinocchio förvandlas till en åsna, cyklade vilse i mörkret och fick en godnattsång.
Jag har inga starka armar att bära dig på. Men jag går inte isär när jag går med dig.
Det var aldrig jag, det var du. Nej, vi passade aldrig ihop för du passar inte ihop med någon.
Nej, det är ingen vanlig dag idag för det är Jeanettes födelsedag åhå åhå åhå och hej!
Känslorna faller fritt på midnattsgatorna. Vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda?
Full stock of and dreams that scatter. You pull them all together, how I can't explain.
Viskar i ditt öra: vi kan poppa popcorn, vi kan hoppa i min säng.
Snart hämtar flickan på bilden upp mig och då bär det av mot Sherwoodskogen och Hawaii.
Here's to all the lonely stories that I've told.
"Well, you know... race cars don't need headlights, because the track is always lit. "
Den Svenska Björnstammen, Thåström och Anna Ternheim till Umeå Open. Valet är självklart.
Är ni med mig broder, syster? För jag vet ni har varit här. Dansa fastän hjärtat brister.
The one you fell for makes it seem juvenile, and you'll laugh at yourself again and again.
Varför vill du riva ned mitt stängsel?
Hon vill ha varmt, hon vill ha kallt. Hon vill ha hav, hon vill ha land. Hon vill ha vitt, hon vill ha svart. Hon vill ha mig, hon vill ha allt. Jag gav dig en chans, men det tog mig ingenstans. Så sluta tro du vet för mig, det hjälper mig inte alls.
De jävlarna tog min älskling där. Från krönet av kullen kan jag se min förlorade värld.
(Men du sover ju, du hör ju inte på. Men du sover ju, du hör ju inte på. Men du sover ju...)
Behöver lite kärlek från fel sort och sympatier från fel håll, så jag springer tillbaka till dig.
Och det enda jag har velat ha sen dess är köttbullar och makaroner från djuptallrikar.
Nästa gång du försöker vara bättre än mig - tänk på vad du gjort.
I can't close my eyes and make it go away. There is many lost, but tell me who has won.
November är en mur av våt betong (det vi mest av allt vill ha är någonting som aldrig kan bli vårt)
Vi har väl inga hemligheter kvar, men det är så jävla fegt att ge sig av. Bohemerna, poeterna är svin och On The Road den fånigaste skiten jag har läst. För hjältar och hjältinnor stannar kvar. Med ryggen upp mot väggen, bara hud mot vassa eggen, och de rivs och slår och bits för sina liv eller någon annans. De får ingen belöning men de kräver ingenting. De bara gör, biter ihop och håller käften. Älskling det vi mest av allt vill ha, är någonting som aldrig kan bli vårt. November är en mur av våt betong, där en löjlig dröm om flykt föds för att krascha och sen dö. Men hjältar och hjältinnor stannar kvar. De spottar hårt mot vinden och de värmer våra händer, så vi inte tappar taget om den kärlek vi har rätt till. De vågar tro och hoppas på att någon däruppe ser oss. Någon som hellre vill förlåta än fördöma oss, för något vi inte visste att vi gjort.
Hon vill ha en orm i födelsedagspresent. Kan man slå in en sån och skicka med posten?
Och de värmer våra händer så vi inte tappar taget om den kärlek vi har rätt till.
Att synas utan att verka ser enkelt ut på håll. Men jag lever på impuls nu, via fjärrkontroll.
Ner i ljuva livet, upp på taken, över staden, under fabriksmolnen. Vad skulle vi annars göra?
-
För jag är hellre blind, jag är hellre blind, jag är hellre blind - än ser mitt liv utan dig.
Vill ha dig i mörkret hos mig, tvål i munnen, stearin på duken, hångelbalkongen och ES1a.
You never were, and you never will be mine. (You looked happy, and that's great.)
Facebookförhållanden regnar ner över mig och aldrig någonsin har min nittio-säng känts större. Som Agnes sa, kanske borde njuta mer när jag får privilegiumet att känna varm hud mot min en hel natt. Sov gott flickor och pojkar - eder tillgivne, Emma.
På en bild. I en bil. På en väg. Påväg mot en flygplats. För att sätta sig i ett flygplan. Och flyga.
Ni vet den där känslan när hela rummet känns som en varm sommardag, med strålande sol?
Du kanske är immun mot mig, eller något.
Drömma dig bort men aldrig komma tillbaka. Vissa tänker andra tankar, tänker du som jag?
Hej, jag heter Emma Wikström och jag såg världens bästa Florence + the Machine live i torsdags.
Första andetaget. Vi i publiken håller andan och väntar spänt på det där vackra. Jag får kämpa under hela No Light, No Light för att hålla tillbaka tårarna. Lutad mot väggen tänker jag att det här är det finaste jag någonsin varit med om, och mest troligt är det så. Hur visste du att spelningen ägde rum? Hur i helvete kom du in? Jag vet knappt själv. Det enda jag tänker på nu när jag tänker tillbaka på torsdagen, är musiken. Hur Florence röst ekade inuti mitt huvud långt efter att jag vandrat bort från Odenplan, bort från Linnros, Mando Diao och alla Stureplans-bloggare som fortsatte kvällen inne på Intiman. Jag log med hela ansiktet när jag mindes hur hon berättade att hon råkat köpt en sidenpyjamas, när hon trodde det var någonting annat. Att åka igenom hela Stockholm, ensam, för att se Florence + the Machine är något av det bästa jag har gjort. Så jag måste nog tacka Agnes som fan, som övertalade mig att fara. Tack.
Gåendes på rad, i mörkret där på bron. Med vinden i håret och ni sjungandes julsånger.
Vi ska stjäla en skatt, den som döljer sig vid regnbågens slut - ett perfekt substitut.
Så blev jag expert på att vänta själv. Man vänjer sig snabbt, när man väntar på någon.
Det finns hopp om en förändring, men det tar den tid det tar.
En motorväg, skär genom centrum, över torgen och betongen i en plötslig hagelstorm. Man glömmer att nätterna är korta och sömnen den bedrar mig med min hjärtesorg. Men älskling, i natt kom du tillbaka och allting var förlåtet i en sällsynt lycklig dröm. Och just i ögonblicket när jag vaknar, hänger skuggan av hoppet kvar i mina rum. Älskling, jag vet att du är vaken. Signalen når din del av världen men får inget svar. I värmen står luften dödligt stilla. Tänk om du kunde se hur processen tappar fart. Älskling, i natt kom du tillbaka och allting var förlåtet. I en återvunnen dröm, och just i ögonblicket när jag vaknar hänger skuggan av hoppet kvar på mitt rum. Älskling, jag har hittat in från mörkret. Det finns hopp om en förändring, men det tar den tid det tar. En ny start, jag tänker nya tankar, men allt det där du föll för finns fortfarande kvar. Allting har förändrats, men jag känner likadant.
När du grät på festerna, var jag aldrig bjuden in. Jag byggde istället upp dig, bit för bit, igen.
Miljoner ord förvinner ner i förrgårs svarta hål som hundratusen åsikter som ingen lyssnar på.
"That's... actually nice. I thought it was going to be a vagina, that's nice."
Och i mitt rum lyser det en jordglob. Vet du vad? Vi borde resa runt den någon dag.
I always wanted a bittersweet heart, but it seems it was already there from the start.
Två bilder på fyra vänner (och kanske egentligen en femte) från Putte i Parken i somras.
What it was like to be with you.
I get weak, I get weary, I miss sleep. I get moody, I'm in thoughts. I write songs, I'm in love.
En dag utan er är väldigt grå, men med er är jag lycklig och så.
Ni är tuffa och fulla av kärlek på samma gång - börjar fundera på om det inte är lite wrong?
Hej, det här är jag och mina två vänner. Båda två heter faktiskt Agnes, visst är det lite roligt?
-
