Det finns inga tecken vad jag kan se. Inget som tyder på din oskuld. Det finns ingen förmildrande omständighet. Bara ögonen som följer dig, Genom en dörr, genom hela ditt liv. Förbi alla fönster som lockar till oss, och ingen förmildrande omständighet gör ansvaret till någon annans än ditt. Men kärleken finns där en gång. Bygg något vackert, eller krossa allt. När ska jag lära mig att ingen är hel? Att allting är mer eller mindre trasigt. Glöm symmetrin, tänk att mindre ger mer. Men episoden slutar ändå med att ingen kom ridande till ditt försvar. Det fanns ingen som vittnade till din fördel. Nej, det är bara du och så har du ju mig. Men jag är ingen man kan räkna.