Jag har slutat avända vantar. Mina vänstra axel luktar fortfarande som dig ibland. Det är ännu din röst jag hör när någon plötsligt spelar min favoritlåt. Jag kan inte titta på mina sparade meddelanden då ditt fortfarande är kvar. Det är ditt fel att mina byxor är trasiga vid en söm på vänstra knäet. Allt du har förändrat och allt jag aldrig ändrat. Allt påminner plötsligt inte om dig, och jag träffar inga trevliga busschaufförer längre.