För första gången ryckte jag på axlarna. Åt något sånt där. Åt något som dig.

Det kanske är så att jag känner dig så pass väl att jag vet hur du fungerar.
Eller, så bryr jag mig bara inte längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0