Vy från ett luftslott:

Ett framsteg blir ett bakslag. Någonting måste undgått min blick. Objekten under radarn är de som skapar myter som slår hål på en orättvis värld. Jag önskar att du var här. Men ingen är där när jag vänder mig om. Jag vet du menar allvar. Någonting måste undgått min blick. Dödligt, giftigt allvar. Smestans tegelarmar sträcks mot molnen där charterplan möts, de viskar: hålen i himlen ska bli våran död. Men ingen är där när vi vänder oss om. Vi undviker så skickligt ämnen som leder någonstans. Du är tätt vid min ryg, äntligen somnar du om. Det svider till i mina ögon när musiken tar slut igen. Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0