Men du om någon borde förstå - att man inte gör såhär mot mig.

Du ville prata häromdagen och helt plötsligt blev det tyst. Jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss. Nu tror du säkert att jag hoppas på nåt som aldrig ska bli av. Men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav. Vi tar en paus och lämnar rummet och nu släpper du min hand. På varsin sida av vägen, som en främling för varann. Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord. Du har viljan att bli större. Här är du redan stor.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0