Längesen vi sågs.

I solen är skolgården fylld av damm.
Allting är tomt, tyst, spegelblankt.
Jag glömmer att vi glömt allt om varandra.
Alla har vi fastnat hos någon någonstans.
Som en ljudlös svartvit hallucination, var marken sedd uppifrån bron.
Vi kisade mot kameran och log.
Vi viker oss på asfalten av skratt.
Ingenting kan röra oss i natt.
Ibland så dör jag litegrann, när du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0