Tiden läker inga sår, och det som inte dödar stärker inte heller. Så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte, och det finns inga kläder som tål det dåliga väder. Du och jag haft så länge nu, och det känns som om jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går. Och jag älskar dig, men fan vad vi håller på. Vi smyger omkring på tå, livrädda för att störa. Vi har tappat våra ord och när vi väl hittar dom blir dem bara kantiga och fel. Och all skit som kommer ur min mun - jag menar det inte, men jag måste väl ändå mena något? Är det nu vi ska bryta upp, gå skilda vägar och sånt? Jag vill inte, vill inte! För jag kommer sakna dig så. Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan. Du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta och du missar inte en chans att ta igen för allt. De som säger att tiden läker alla sår, dem ljuger.