Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är dina ögon? Sättet de tittar på mig, sättet de brukade titta på mig.
Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är dina läppar? Hur de rör sig när du pratar, hur mjuka dem en gång var.
Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är dina händer? Fingrarna som alltid flätades in i mina, som nu slutat röra mig.
Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är hur du får mig att må? Lycklig för ett tag sedan, nu det du tycker är värst - likgiltig.
Vet du att det jag hatar mest av allt med dig, är ditt leende? Det som kunde göra hela min dag, det som jag inte sett sen den där kvällen.

Vet du att jag ljuger nu?
Vet du att jag älskar att möta din blick, trots att ögonkontakt gör mig obekväm? Vet du hur många gånger jag ätit blåbär, och tänkt på dina läppar? Vet du att jag brukar undra om min hand fortfarande passar ihop med din? Vet du att ditt leende nu för tiden berättar mer för mig än vad du tror, och förstår? Vet du att jag inte vet hur jag mår, hur jag ska bete mig i din närhet. Vad jag ska göra, vad jag ska känna, vad jag ska tänka på. Jag säger inte att jag har slutat tänka och förstå, men jag känner bara ingen skillnad på rätt och fel längre.