Berätta för mig om det är sant, att din hud är doppad i honung. På stan går ryktena, det hörs från taken. Att din hud är doppad i honung. Alla nere på stan, de pratar om dig som en nyhet. Eller så är det som jag tror när jag går förbi. Att de önskar att de vet vad jag vet. Om att befinna sig inuti en hemlighet. Jag vet varken in eller ut längre. Men jag såg den skarpa kurvan kring din mun. Berätta för mig om det är sant, att den har hämtats av sparvarna, förts hit över ängarna, godkänts av änglarna - landat på dig. Jag är ledsen att jag talar så här. Men när jag ser på dig: Höga Visan. Du är skön alltigenom, min älskade. På dig finns alla fläckar och det här är det enda som plågar mig: Helt och fullt kan du aldrig bli min. För aldrig kan jag, och aldrig ska jag träda in i ditt skinn. Och det här är vad som äter mig: Helt och hållet ska vi aldrig smälta ihop. Och det här är vad som äter mig: Att din hud är doppad i honung.