Livet förändras vart jag än går och det kommer kanske inte alltid vara vi två. Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara sålänge våra hjärtan klarar av att slå. Denna pojken har aldrig riktigt sett någon i ögonen och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen. Men månen är död när jag tänker på det och himlen är gjord av sten. Jag vet ett berg dit jag brukade gå, det är så vackert där, nästan som en tavla, nästan som en tavla över rätt och fel. För man ser gårdakvarnar men man ser skiten med. Jag har inga starka armar att bära dig på. Jag är inte mycket, inte mycket att titta på. Men du kommer aldrig att behöva ljuga igen.