En prostituerad soluppgång där jag blickar ut.
Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser. Hur små saker blir stora på nära håll. Det fanns en tid då ingenting kändes som mycket mer. Är det här allt, tror jag nog att jag vänder om. Igår var jag högst upp. Imorgon är jag nedanför. Jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd. Jag vill känna mer, se mer än jag ser. Något kommer brännas ned. Inget ljus utan mörker. Jag står i mitten nu. Jag kan se det från ovan fast jag är under dig. Jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig. Det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå. Om det slår gnistor är det knappast dig jag tänker på.
My head told my heart: "Let love grow." But my heart told my head: "This time, no."
As the winter winds litter London with lonely hearts. The warmth in your eyes swept me into your arms. Was it love or fear of the cold that led us through the night? For every kiss your beauty trumped my doubt. We'll be washed and buried one day my girl, and the time we were given will be left for the world. The flesh that lived and loved will be eaten by plague. So let the memories be good for those who stay. The shame that sent me off from the God that I once loved, was the same that sent me into your arms. Pestilence is won when you are lost and I am gone, and no hope, no hope will overcome. And if your strife strikes at your sleep, remember spring swaps snow for leaves. You'll be happy and wholesome again, when the city clears and sun ascends.
I'm in love with you, Ronald.
Well, I met you at the blood bank. We were looking at the bags. Wondering if any of the colors, matched any of the names we knew on the tags. You said, "See look thats yours! Stacked on top with your brother's. See how the resemble one another, even in their plastic little covers." And I said, I know it well. That secret that you knew, but don't know how to tell. It fucks with your honor and it teases your head. But you know that it's good girl because it's running you with red. Then the snow started falling. We were stuck out in your car. You were rubbing both of my hands, chewing on a candy bar. You said, "'Ain't this just like the present to be showing up like this?" As a moon waned to crescent, we started to kiss. I'm in love with your honor, I'm in love with your cheeks What's that noise up the stairs babe? Is that Christmas morning creaks? And I said I know it well, I know it well.
Mer värd än kulor av glas. [i handen på Frank]
Jag drog mig själv för dig i smutsen och folk log åt mig bakom ryggen. Och du - så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter. Hör av dig någon gång. Vet du inte? Ett sprucket hjärta är ett sorgligt sätt att starta nånting nytt. Så många platser lever inte mer, nu går jag bara förbi där jag försökte få dig att le. Och allt vi uppfann, de gör allt det där igen. Men ingen är riktigt ärlig, ärlig är man i gryningen. Och jag såg upp, jag såg skyn bli röd, bli blå. Jag hörde någon ropa ditt namn. Eller var det inbillning? Jag undrar vad du tycker om mig nu. Har du förändrats? Alla nätterna på Åvägen, vi höll oss kvar till gryningen. Jag önskar att jag inte blev kär i dig, och jag önskar att jag blev mer kär i dig. Det enda som gick därifrån den natten, var telefonledningar och tågrälser.
Innan du.
Oktober, och jag håller din hand för hårt. Har du nåra goda råd innan klockan byter år?
Och du får bli mitt spöke om du vill. Snälla, vänd inte ryggen till igen.
Snälla, möt min blick en allra sista gång, innan du lämnar min kropp som blivit för trång.
Den där känslan av att allt ändå är helt meningslöst.
Varenda muskel i din kropp, varenda fräken, varenda solglimt och varenda stund du väntat ut.
Varenda plats du besökt, vartenda ögonblick du varit i, vartenda livt du levt - vill jag ligga med.
Jag är en sån som bara vill ligga med dig.
Hand in glove.
The sun shines out of our behinds. No, it's not like any other love. This one is different - because it's us. Hand in glove. We can go wherever we please, and everything depends upon. How near you stand to me, and if the people stare, then the people stare. Oh, I really don't know and I really don't care. Kiss My Shades. Hand in glove. The Good People laugh. Yes, we may be hidden by rags but we've something they'll never have. So, hand in glove I stake my claim. I'll fight to the last breath, if they dare touch a hair on your head. I'll fight to the last breath, for the Good Life is out there somewhere. So stay on my arm, you little charmer. But I know my luck too well. Yes, I know my luck too well. And I'll probably never see you again.
[Åh, nonsens.]
Alltid är du vacker.
Hår och läppar och lockar och hud.
Som alltid doftar vårregn, äpplen eller vild kaprifol.
Och alltid med ett skratt som smittar av sig eller smiter ner i den.
För det är så jag säger det till dig.
Genom antennerna och sateliterna: Hon låg på gatan medan rymdskeppen sände meddelanden genom atmosfären, och världen förtjänar inte dig. Det kan ta slut i morgon, eller hålla på för alltid. Ibland är det så. Så säg som det är, för den här gången krävs det mer innan jag öppnar armarna, förlorar mig och känslorna faller fritt på midnattsgatorna. För vem skulle bry sig om våra hjärtan blev förstörda? Men allt det här vänder sig in i mig. När jag tänkte på dig, kände du mig? Allt roligt börjar och slutar med att vi är nere och ute igen. Jag vänder mig om, hon bara ler. Allén är inte så dålig ändå, när du går brevid och det är såhär jag säger det.. När allt annat är falskt och fel, och jag bara går ner mig - så är du det finaste jag vet.
Och jag har hört att hon är allt jag inte var. (Är du lycklig nu?)
Du bygger upp något vackert. Målar en färgglad bild inuti mitt huvud.
Men sen är det som om du river allt. Du krossar både bilden och mig.
Jag ser din singlande snö dölja spåren där jag går.
Du vet, kvar fanns ingen undran. Ingen lust och ingen skärpa, bara skatteskrapans skugga och ett svidande drag. Jag ska sakna din välsignelse när stormarna rasar. Länge ska du fattas i den vådliga stan. Tack för skymningens sånger. Tack för nattens alla lögner. Tack för rodnaden om morgonen, och drömmarna på dan. Tack för kriget mot de kloka, för virvlarna i håret. Tack för svaren på gåtorna du la i min hand. Jag ska minnas dina drömmar, jag behåller dina svalor. Jag ska söka dina krafter i ett farligare land. Vi var starkare än mörkret. Vi var snabbare än ljuset. Vi var myten om oss själva, Jupiter och jag. Farväl Jupiter, adjö. Jag måste läka mina sår.
"Hej din lilla röv"
Jag tycker om att få sms av lätt berusade människor som tycker jag borde vara där, där dem är. Jag tycker om att få komplimanger, och att få höra att jag är trevlig. Jag tycker om meddelanden som inleds med något som skulle kunna vara något negativt, men som får mina mungipor att åka upp till örsnibbarna. Jag tycker om att göra generade smileysar och få likadana tillbaka. Jag tycker om att kunna ha en konversation med en enda person en hel kväll. Jag tycker om att bli tillfrågad, inräknad, när folk ska göra saker. Jag tycker om att få kramar utan att behöva be om det. Men vet ni vad jag mer tycker om, förutom det här?
- Alla er som jag på något sätt nämnt nu.
Tack för fredagen, kära vänner.
Vi tar oss upp en vacker dag, du och jag.
Jag måste skriva om mitt slut. Du läser mig som en öppen bok, men ju mer du läser desto mindre vill du veta. Lämnar Sverige vid Vinga. Ingen tid för ceremonier. Bandet spelar vår låt och det låter bedrövligt kasst. Jag orkar inte fly längre. Stod med ryggen mot väggen när jag träffade dig. Först böjde den sig och sen rämna den. Ja, även fuck-ups har ett val dem gör. Och rätten att ge upp för någon är den sista rätt man har. Vi två är saknade te havs och vågorna, de kraschar över dig och mig.
För aldrig kan jag, och aldrig ska jag träda in i ditt skinn.
Berätta för mig om det är sant, att din hud är doppad i honung. På stan går ryktena, det hörs från taken. Att din hud är doppad i honung. Alla nere på stan, de pratar om dig som en nyhet. Eller så är det som jag tror när jag går förbi, att de önskar att de vet vad jag vet. Om att befinna sig inuti en hemlighet. Jag vet varken in eller ut längre. Men jag såg den skarpa kurvan kring din mun berätta för mig om det är sant, att den har hämtats av sparvarna, förts hit över ängarna, godkänts av änglarna - landat på dig. Jag är ledsen att jag talar så här, men när jag ser på dig: Höga Visan. Du är skön alltigenom, min älskade. På dig finns alla fläckar, och det här är det enda som plågar mig: Helt och fullt kan du aldrig bli min.
Ord mot ord, sten mot sten.
Det var sten mot sten; en hjärtattack. Detta lilla spel; jag inget räds. Det var bly mot bly; puls ur balans. Detta lilla fel jag lovar mig släppt, då jag vacklar tillbaks igen. Det var ord mot ord; min tunga slant. "Denna lilla lek, vad är den värd?" Det blev sten mot sax; jag föll till mark. Detta lilla spel jag låtsas lärt, då du släpper min hand igen. Men dit ovissheten mig bar. Jag for hit utan svar. Bortom mur och bortom ljus. Jag gör det till min tur, att ta farväl och gå.
Nu är det ju så att du inte alls heter Marie, utan någonting helt annat.
Were we still kissing when you knew that we were through? Were we still holding hands when you began to see us from another point of view? Tell me, was I slipping before I even knew? Did I fall down and make my mind go black and blue? Did I hit the wall before I knew which way to go? Couldn't I just understand when you said no. Were you deceiving me with conscience white as snow? You should win an Oscar for how aptly you performed the show. I've got so many worries I'm afraid my head will explode. I'm doing everything to help you get away from this load. It's hard and complicated but I never learned your code. Your fucking code. Did I make it impossible for one plus one to equals are two? Didn't I know, and couldn't I see. And why did I have to make those same mistakes, my sweet Marie.
Du dyker upp i varenda dröm, och ditt hår är jättefult i dem.
“Someone once told me that the power in all relationships lies with whoever cares less, and he was right. But power isn’t happiness, and I think that maybe happiness comes from caring more about people rather than less…”
Längesen vi sågs.
I solen är skolgården fylld av damm.
Allting är tomt, tyst, spegelblankt.
Jag glömmer att vi glömt allt om varandra.
Alla har vi fastnat hos någon någonstans.
Som en ljudlös svartvit hallucination, var marken sedd uppifrån bron.
Vi kisade mot kameran och log.
Vi viker oss på asfalten av skratt.
Ingenting kan röra oss i natt.
Ibland så dör jag litegrann, när du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn.
Comforting Sounds.
I don't feel alright in spite of these comforting sounds you make. I don't feel alright, because you make promises that you break. Into your house, why don't we share our solitude? Nothing is pure anymore, but solitude. It's hard to make sense. Feels as if I'm sensing you through a lens. If someone else comes, I'll just sit here listening to the drums. Previously, I never called it solitude. And probably you know all the dirty shows I've put on. Blunted and exhausted like anyone. Honestly I tried to avoid it. Honestly. Back when we were kids, we would always know when to stop. And now all the good kids are messing up. Nobody has gained or accomplished anything.
Men jag ska aldrig vara mot någon annan, som du är mot mig.
Det känns nu på morgonen när ljuset inte vaknat än, och jag vänder ut och in på sommaren, blir aldrig sams med den. Vi skulle nog ha hamnat här ändå, för lusten är svår att ändra på. Jag väntar ut dig i tystnaden, för att det är lättast så. Du är för stolt, eller hur? Jag är för feg för att dra mig ur. Vi tittar bort åt varsitt håll och tänker samma sak. Det känns ännu sämre nu. Var och en går hem till sig, och fast jag inte saknar dig, så känns det som att världen skulle rasa om du lämnade mig.
