Jag drog mig själv för dig i smutsen och folk log åt mig bakom ryggen. Och du - så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter. Hör av dig någon gång. Vet du inte? Ett sprucket hjärta är ett sorgligt sätt att starta nånting nytt. Så många platser lever inte mer, nu går jag bara förbi där jag försökte få dig att le. Och allt vi uppfann, de gör allt det där igen. Men ingen är riktigt ärlig, ärlig är man i gryningen. Och jag såg upp, jag såg skyn bli röd, bli blå. Jag hörde någon ropa ditt namn. Eller var det inbillning? Jag undrar vad du tycker om mig nu. Har du förändrats? Alla nätterna på Åvägen, vi höll oss kvar till gryningen. Jag önskar att jag inte blev kär i dig, och jag önskar att jag blev mer kär i dig. Det enda som gick därifrån den natten, var telefonledningar och tågrälser.