Du vet, kvar fanns ingen undran. Ingen lust och ingen skärpa, bara skatteskrapans skugga och ett svidande drag. Jag ska sakna din välsignelse när stormarna rasar. Länge ska du fattas i den vådliga stan. Tack för skymningens sånger. Tack för nattens alla lögner. Tack för rodnaden om morgonen, och drömmarna på dan. Tack för kriget mot de kloka, för virvlarna i håret. Tack för svaren på gåtorna du la i min hand. Jag ska minnas dina drömmar, jag behåller dina svalor. Jag ska söka dina krafter i ett farligare land. Vi var starkare än mörkret. Vi var snabbare än ljuset. Vi var myten om oss själva, Jupiter och jag. Farväl Jupiter, adjö. Jag måste läka mina sår.