Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser. Hur små saker blir stora på nära håll. Det fanns en tid då ingenting kändes som mycket mer. Är det här allt, tror jag nog att jag vänder om. Igår var jag högst upp. Imorgon är jag nedanför. Jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd. Jag vill känna mer, se mer än jag ser. Något kommer brännas ned. Inget ljus utan mörker. Jag står i mitten nu. Jag kan se det från ovan fast jag är under dig. Jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig. Det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå. Om det slår gnistor är det knappast dig jag tänker på.