Känn ingen sorg för mig Göteborg, och Singoalla tror att om himlen finns är jag förlorad.
Jag vet ett berg dit jag brukade gå, det är så vackert där. Nästan som tavla över rätt och fel.
Jag skulle springa efter men trampade snett. Ibland gör man fel, ibland gör man rätt.
Allt roligt börjar och slutar med att vi är nere och ute igen. Men vad behöver vi egentligen?
Pay no mind, för ingen kan vilja ha dig mer än mig. (människor gör en illa om dom kan.)
Eller din telefon gick sönder. Du kanske tappade den i havet, den kanske gled i vattnet.
(Det är nästan så att man skulle ta fel på min klass. Vi borde nog allihopa gå bild, eller hur?)
Lördagen spenderades med de finaste flickorna (I love you like a love song, baaaaabyyy.)
En eftermiddag ute på stämningsfulla Stämningsgården (Visst var jag fyndig nu?)
I can't make you feel something you won't and tell me where my fault was in loving you?
Fredagskvällen spenderas i mitt rum vid skrivbordet bland alla dessa fan-ta-stiska läxor.
Tror du vi kan ropa efter nån av förstånd? Som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar?
"Jo, att hon är jävligt dryg har du helt rätt i. Men...! Hon är typ sjukt bra på att kyssas."
Vi ska heja på Elton. Inte han John, utan han den lille. Och så tjejen som hade röda skor.
Armour let it through, borne the arboretic truth. You kept posing, sat down in the suit.
Godnatt.
Du har fel. Hur kan det spela någon roll? Framtiden är ändå utom räckhåll för oss.
Det verkar så enkelt vännen. Men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå.
Jag förstår varför. Fast... nej. Nu ljög jag. Varför vill du vara med på min blogg, Linnea?
Regnet träffar fönstren och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv.
Den finaste utsikten över GBG med världens bästa lillebror (Hör du ljudet av juli där utanför?)
