"Alltså, den här #stopkony-kampanjen som sprids i rekordfart just nu? Bland annat genom det här halvtimmeslånga klippet. Jag vet inte. Min första reflex var att retweeta filmen och sedan köpa ett action kit, precis som man uppmanas att göra. Men några saker som störde mig.

(Vad är grejen med att dokumentärfilmare ger sig själva huvudrollen? Blev irriterad som fan på det när jag såg Gasland (som förövrigt var grym). Jag antar att de tänker att det ska bli enklare för tittaren att relatera, men det känns samtidigt som att filmaren (speciellt i Gaslands fall där den tillgjorda voiceovern stundtals var skrattretande) gör det för att typ få ligga. Och öka sitt ”varumärke”. Ghazal skrev om det en gång, det är någonting med vissa snubbar som gör att de inte tycker att välgörenhet känns värt om de inte samtidigt får kredd för det.)

(Varför detta TJAT om Facebook? Filmen kändes många gånger som ren reklam för Zuckerbergs miljardimperium.)

Nu till den verkliga kritiken: Det här med att skänka pengar, som sedan ska gå till Ugandas militär så att de enklare ska kunna döda Kony? Vad jag vet är Ugandas militär inga helgon (samtidigt, vilka är det?) – det ska mycket till innan jag frivilligt, alltså inte genom typ skatt, skänker pengar till en militär. Speciellt inte till en militär i ett land där homosexualitet kan ge 14 år i fängelse och ett lagförslag gör gällande att homosexualitet ska kunna straffas med döden.

Läs den här Visible Children-länken. Jag menar inte att jag köper allt som står där heller rakt av, men den väcker en del frågor. Bland annat att en knapp tredjedel av #stopkony-pengarna går till ”direct services” medan resten går till exempelvis filmproduktion. Och varför har Facebook gjort så att det inte går att sprida Visible Children-länken där? Det gör att #stopkony-filmens tjat om Facebook känns ännu mer fishy."

http://nojesguiden.se/blogg/amat-levin/om-stopkony-och-retweetandet