Vi är lika dåliga på rim båda två, men nu kör jag ändå.

Jag lovar och svär, att i dig jag är kär.
Skulle kunna säga det hundra gånger till, om du vill.
Jag vill ge dig allt jag har, bara du stannar kvar.
När jag är med dig blir mina knän så svaga, men inte ska jag klaga.
Snart är det så att orden inte räcker till längre, för utrymmet i hjärtat blir allt trängre.
Du tar upp så stor plats som det bara går, och det gör inget när du får mig att må som jag mår.
Du är helt fantastisk och otrolig, som med hela hjärtat kan säga att jag är rolig.
Jag tycker om dig mer än mest, och med dig mår jag som allra bäst.
Att vakna upp bredvid dig är det bästa jag vet, men det är väl inte direkt någon nyhet.
Nej, nu ska jag gå rakt på sak, du är grunden till mitt hus och jag är ditt tak.
Att du vill vara med mig, och tycker att jag är helt okej,
är allt jag behöver, och att hos dig ibland få sova över.
För vad mer än att få vara din kan jag begära, min kära.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0