Och det gör inte ont om det piskar ett regn eller bränner en sol.

Det enda jag riktigt hör nuförtiden, är en vind som blåser genom staden och dina ord i natten är det enda som når in. Jag flyger högt och det känns som jag faller igenom igen, och jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0