Jag kan se dig, men vi kommer aldrig se varandra.

Här är jag, min bästa bild. Ur min bästa vinkel som en västernfilm. Sömndrucken luktar alltid gott i munnen. Ensam ändå synligt älskad, om än ytligt. Vi ser varandra genom reflektionen i ett fönster, och ger varandra bilder utav helt perfekta mönster. Om jag ens någonsin haft brister måste Gud ha glömt det. För jag får alltid löv, som marken får sent på hösten. När jag drömmer ser jag toppen av ett isberg. När jag vaknar vet jag knappt vad det betyder. Jag bryr mig inte. Jag är kär i bilden av dig. Inte i dig.


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0