Har sprungit ända sen barnsben från allt jag egentligen var. Sprickor blev hål i fasaden. Någonstans emellan var jag. Utan någon egentlig plan, raserades hela mitt slott. Allt jag var kom till ett stopp. Håll i mig och släpp aldrig taget. Tänk om jag faktiskt gick av. Förlora mitt nyfunna hopp. Faller jag nu går jag sönder. De kommer peka, för alla har hört det. När allt är miserabelt flyger en ensam drake. Högt över koppartaken, mellanmjölk och handeldvapen. Du är inte en i mängden, men jag är en utav de få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden. Du måste tro motivet har aldrig matchat ramen. Livet är fult, du är fager. Vaken om natten och drömmer på dagen. För jag blir så dum av dig. Säg bara till när, var, hur. Men jag blir som blind, jag blir som stum. Du lär väl lämna snart och här står jag kvar, för jag blir så dum av dig.